Hanna Strömgren, du är min bästa vän i hela världen. Det finns ingen som du.
När ingen annan förstår mina knasiga ideér, konstiga upptåg eller galna tankar, så finns du där. För du förstår mig alltid.  Med dig kan jag vara mig själv. Jag kan skratta med dig, gråta med dig, skrika och vara svinarg tillsammans med dig. Även om du inte alltid tycker som jag, så förstår du mig alltid, och respekterar mina åsiker.
Du är den bästa vännen man kan ha, och jag är så otroligt tacksam över att du finns i mitt liv, och att du kommer att stå vid min sida på största dagen i mitt liv.

Jag älskar dig!

Nu har han åkt. Kan inte minnas när jag grät så mycket senast.
Jag vet att en månad är väldigt kort tid egentligen, men inte när man är van att alltid ha den andre vid sin sida.

Jonas lämnade ett paket under sängen, som jag skulle öppna direkt när han åkt.
Där i låg en jättestort t-shirt, med mitt favvokort. (Jag klagar alltid på att hans är så små, att jag inte kan ha de som myströjor) Och sen massor av brev som jag bara får läsa på de datum som står på kuverten.

Det har aldrig funnits något tvivel på om jag skulle valt rätt kille att dela mitt liv med, och jag får bara fler och fler besvis på det varje dag.

Första inlägget.

Det är svårt att veta hur jag ska börja. Hur beskriver man ett lyckorus som detta.
Jag svävar på moln, samtisigt som jag kämpar för att hålla tårarna tillbaka.
Om ca tre timmar åker min blivande man till Afrika i en månad. En månad av saknad och längtan,
att inte kunna prata i telfon när man vill, inte kunna skicka hundra sms om dagen, inte ha en vardaglig kontakt, på en månad. Det kommer bli fruktansvärt jobbigt.

De senaste dagarna har varit helt underbara. Onsdagen spenderades hemma, megamys i soffan med godis och Criminal Minds. På torsdagsmorgonen packade vi väskorna, lämnade Sumpan och ceckade in på Scandic Anglais.
Vi strosade runt i ett sommarglittrande Stockholm, köpte med oss sushi till hotellet och satte oss på ballkongen och njöt. Vilade lite, och gjorde oss i ordning inför kvällens middag på Bon Bon.
En fantastisk restaurang där man blir erbjuden olika små rätter. De kommer fram till bordet och frågar om man vill ha den här rätten... och så får man svara ja eller nej, och sen vänta på nästa.  :)
Fantastiskt kul för den (oss) som tycker om att testa nya rätter.


Efter middagen drack vi goda drinkar i baren på hotellet. Jonas bror, Andreas är grym på det där med att blanda drinkar!

Någonstans fick vi för oss att vi skulle gå ut och dansa, så vi gick upp på rummet för att piffa lite, satte på lite musik, och vaknade tre timmar senare av att musiken fortfarande spelade, och att klockan var halv fyra.

Solen glittrade även i fredags, men det blåste en del. Vi gick upp i tid, käkade god frulle, och checkade ut.
Vi strosade runt på stan, Jonas tog sin sista vaccinationsspruta, och vi käkade lunch på en Italiensk restaurang i Gamla Stan.


När klockan närmade sig fyra började vi bege oss ut mot Djurgården, och Gröna Lund.
17:00 öppnades portarna för oss som har vänner/familj som jobbar där, och vi skulle få åka hur mycket vi ville.
Väl ute på Djurgården tog vi en avstickare ner till vattnet, och satte oss på en bänk.
Och DÄR, och då gick Jonas ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom.
Självklart fanns det bara ett svar på den frågan, JA!!

Grönan vistelsen blev en kortis, vi spelade lite spel och käkade popcorn. Blåsten gjorde att vi tappade sugen på att köa bland alla barn :) Så vi drog tillbaka till Anglais och delade på en flaska skumpa, som världens bästa Best Man bjöd på.

Kvällen avslutades med godis och film hemma i soffan. Fantastiska dagar. Alla borde unna sig en minisemester i sin hemstad.

Men nu sitter jag här och tittar på när Jonas packar sina väskor.
Nu vill jag nästan bara att han ska åka, så att han snart kommer hem igen.

 

Hoppas alla får en fantastisk Valborg.
Kärlek! /M